Den specialinkallade särskilda
tvättpersonalen på Malagas flygplats stod
nedanför Airbusen, som just kommit från
Sverige. De stirrade klentroget. Vad..? Vad ÄR det
där? De kliade sig i huvudet, kände på det
och undrade. Vad?
Hela högra sidan av flygplanet var nerkletat i
något grönt och slemmigt, som om maskinen var
överhöljd av slemmiga alger. Från havet.
På en aktiv flygmaskin. Det luktade lite bränt
men ingenting tydde på att det hade brunnit i
flygmaskinen. De kliade sig i huvudet.
Fredrik Lindberg och hans familj, frun, hans vackra fru
Emma, och barnen Eric och Gustaf, 6 respektive 11
år, var på väg till Spanien. De hade hyrt
ett hus i Torremolinos. Oj, vad skönt det skulle bli.
Sol, bad, god mat, vila, bara ha det härligt.
”Pappa, kolla.”
Eric visade honom boken som handlade om drakar, demoner,
dinosaurier och allsköns fantasifoster och udda
varelser.
”Ojdå”, sa Fredrik. ”Ser ut som en dinosaurie.
Javisst, en tyrannosaurus rex.”
”Finns dom?”
”Ja. Eller fanns. De försvann för miljontals
år sedan.”
”Varför då?”
”Tja, man tror att en meteorit slog ner, en
jättestor, som gjorde att allt liv försvann.
Typ.”
”Finns det meteoriter nu?”
”Ja, men de är så jätteovanliga.
Särskilt så stora som den som utrotade
dinosaurierna.”
”Jaha.”
”Du behöver inte vara rädd för det”,
försäkrade Fredrik.
”Nej, det är jag inte heller. Har dom bassäng
där vi ska bo?” frågade sonen.
”Jajamensan.”
”Skönt”, sa Eric. ”Jag ska bada precis när vi
har kommit fram dit.”
”Ja, det tycker jag. Du och Gustaf kan hoppa i bara.”
”Skönt.”
Fredrik hade druckit vin till maten och kopplade nu av
med en stor whisky. Ahhh. Han dåsade av lite, tills
Eric petade på honom.
”Vad är det där?” sa pojken och pekade i
boken.
”Hmm, ser ut som en drake.”
”Häftigt, va?”
”Ja, den var häftig.”
”Eldsprutande”, sa Eric.
”Coolt”, sa Fredrik.
"Finns det riktiga drakar?”
”Nej, det är bara påhittat. Påhitt,
allt det där om drakar och riddare och sådant
som finns i sagor.”
”Är riddare också påhittade?”
”Nej, det finns faktiskt. Men inte drakar.”
”Nej”, sa Eric, funderade lite och bläddrade
vidare.
Fredrik dåsade till igen. Eric petade på
honom igen.
”Pappa. Pappa, kolla.”
Vad är det för figur nu då, tänkte
Fredrik.
”Vadå?”
”Nej, inte i boken. Där,” sa sonen och pekade ut
genom fönstret. ”Är det nån film eller
så?”
Utanför fönstret hade det blivit mycket
mörkare, trots att det var mitt på dagen. Han
lutade sig mot fönstret och såg.
Utanför Airbusens fönster flög
någonting, som såg ut som en drake, en
gigantisk drake. Vingarna slog upp och ner, eld sprutade
ur munnen. Det var en drake. En stor drake. Men de finns
ju inte.
”Pappa, är det en film eller så?”
”Ehh, ja, jag vet inte faktiskt. Någon film
är det inte.”
Fredrik funderade. Det finns ju inga drakar. Men det
där såg ut som en. Dom kanske finns i all fall.
Ja, det verkar så. Fredrik tänkte, att den
där draken, skulle enkelt kunna förstöra
flygplanet. Men den verkar flyga som i rote, d v s bredvid
en annan flygande sak. Nej, det finns inga drakar. Men...
Nu hördes ett slammer framme vid ingången.
Flygvärdinnorna försökte stoppa, ja, en
riddare. En riddare? Ja, en man i rustning, med harnesk,
en hjälm med ett sådant där visir, och med
en lans. Men vad i helv...
Riddaren kom gående stolt men vild och
upprörd genom flygplanet.
”Kom igen, då. Kom igen drake. Jag skall
dräpa dig”, röt riddaren. Passagerarna i planet
hukade sig när han gick förbi i gången.
Vad ska han göra med den där lansen? Det
här är inte sant. Riddaren rusade framåt
igen.
”Drake. Jag skall dräpa dig.”
Efter några ögonblick såg passagerarna
till sin fasa att riddaren stod på vingen och
fäktade med lansen. Draken försökte
blåsa eld på honom, eld som riddaren skickligt
undvek. Draken försökte slå honom av
vingen med sin långa svans. Draken gjorde olika
manövrar för att försöka komma
åt riddaren. Han snurrade, vände, gjorde utfall
mot riddaren. Som stod på vingen. Hur är det
möjligt? Riddaren svängde med den stora lansen
och draken undvek den, men ville ju dräpa riddaren.
Och riddaren ville ju dräpa draken. Kampen höll
på länge. Ingen verkade ge sig. Ingen verkade
kunna besegra den andre.
Men så gjorde draken ett misstag så att hans
mage, undersidan, vändes och blottades mot riddaren.
Riddaren gjorde blixtsnabbt ett utfall med lansen och
stack den rakt genom drakens mage. Draken vrålade
så det hördes in i kabinen, och något
grönt och gult sprutade ur drakens uppfläkta
mage. Draken vinglade till och dök, eller föll,
ner. Riddaren triumferade.
”Ha, drake, du kan icke vinna över Sir Hector,
drakdräparen.”