Start

Back


Nedkrafsat


© 2022, Anders S Svensson
anders@andersssvensson.se

Staden
              från ovan

 Staden från ovan



©  Anders S Svensson




Emma Johnson. Författarinna. Anländer staden, tullar, visar pass och andra inresehandlingar. Tar taxi till sin lägenhet högt upp på fjärde avenyn. Lägenheten har en tillbyggnad en trappa upp. Den har hon inrett som en skrivarlya. Med utsikt över staden. Där ska hon nu skriva. Hon vill vara ensam. Hon har världens uppslag till en bok. Hemma i det gamla landet får hon inte vara ifred; ungar, släkt, försäljare, kreti och pleti. Här, lugnt, bra miljö att skriva boken. Eller Boken. Alltså med stort B. Kupan var ett fyrkantigt rum med fönster på alla sidor. En fyr. Hon ska försöka få in något om ett sådant unikt rum i boken. Utsikten är makalös. Man ser hela staden. Där kan hon se solen gå upp, solen gå ned. Ljuset. Mörkret med alla stadens ljus, gatlyktor, fönster, neonskyltar, billyktor. Ljusspåren efter avgående och ankommande flyg till stadens flygplatser. Vilket rum.

Hon slår sig ner vid skrivbordet. Tar fram laptopen. Loggar in. Öppnar Word och filen Staden från ovan. Bara en arbetstitel. Den riktiga titeln får komma sen. Inledningen var klar: Denna oktoberdag skulle antagligen bli hennes sista dag i livet. Det förstod hon när hon sett de båda männen i den gråvita Toyotan. Hon ryste när hon läste det. Det var bra. En bra inledning. En bra inledning var viktig för en bok. Och bra att citera. Hoppas att fortsättningen lever upp till inledningen. Hon började skriva. Hon skrev på. Märkte inte att dagen gick. Åt inte. Kom inte ihåg det i sin egen bokvärld. Nu började det närma sig hjältinnans sista suck. Hon skulle dö. Så enkelt var det. Hon skulle bli mördad. Men det svåra var sedan att försöka förklara för läsarna varför. Det skulle ta en hel del möda, det förstod hon.

Så vaknade hon upp ur skrivandet. Klockan var halv nio på kvällen. Hela dagen hade gått. Men hon hade skrivit lysande prosa. Enligt henne själv. Hon sparade Staden från ovan. Stängde laptopen. Gick ut till en närbelägen restaurang. Satte sig. Beställde en pasta carbonara och ett glas vin. Åt. Gick hem. Tog fram en bok hon tänkte hon skulle läsa på kvällarna. Slog upp ett glas marsalavin. Började läsa. Somnade.

Dagen efter gick skrivandet lysande. Det flödade text ur hennes huvud, ner till fingrarna och genom tangenterna till Worddokumentet. Hon grät lite ibland när hon tänkte på hjältinnans öde. Hennes liv. Och död. Skrattade när hjältinnan hade roligt. Hade haft roligt. Hon glömde av förmiddagskaffe, lunch, eftermiddagskaffe, middag. Sent på kvällen vaknade hon upp ur skrivkoman. Oj, så sent. Men oj, vad med text det hade flödat. Gick till samma restaurang. De började känna igen henne. Hon åt en liten biff med en god sallad till. Vin. Gick hem. Läste. Somnade.

Dagarna och nätterna gick.

Ett antal dagar senare. Samma sak. Gick det så här bra. Med denna fart. Då skulle hon snart vara klar. Hon hade räknat med två månader. Nu efter en månad var hon nästan klar. Titeln började utkristallisera sig. Det skulle bli Tornrummet. Rummet där hjältinnan blev mördad. Ett liknande rum som hon skrev boken i. Nu visste hon precis varför hon hade blivit skjuten. Självklart.

Vilka var de två männen i den gråvita Toyotan? Varför ville de mörda hjältinnan? Jag ska berätta. En hemlighet. Hon hade kommit över ett antal dokument. Dokument som var mycket komprometterande för de två männen i den gråvita Toyotan. Och för den organisation de representerade. Hon måste dö. Dokumenten måste återtas.  

Männen funderade och tänkte ut hur de skulle ha ihjäl henne. Hon hölls ofta i ett tornrum där hon skrev. Något. De visste inte vad. Hon var väl någon slags skribent. Antagligen. Bra. Att spränga ett tornrum skulle vara enkelt. Aptera en laddning medan hon var ute. Sedan med ett tryck. Pang. Eller boom, eller nåt. Den tjuvaktiga kvinnan skulle sluta existera. Och dokumenten också. Vilket var bra. Ingen behövde de dokumenten. Utom polisen då och säkerhetspolisen och kanske en del andra. Tja, egentligen var det många som ville ha de dokumenten. Men de var inte bra för organisationen. Eller för de två männen i den gråvita Toyotan.

Sagt och planerat, förberett och apterat. Sprängladdningen installerad och klar i tornrummet. Kvinnan, tjuven, hade varit ute och handlat lite i den lilla affären på hörnet. De två männen i den gråvita Toyotan hade letat efter de komprometterande dokumenten i kvinnans lägenhet. Men inte hittat dem. Men de skulle förintas i explosionen. Den skulle bli rätt kraftig. Nej. Inte rätt kraftig. Mycket kraftig. De två männen i den gråvita Toyotan satt i sin gråvita Toyota nedanför kvinnans lägenhet och väntade på att hon skulle synas i tornrummet. Så de kunde explodera henne. Expediera henne. Snart så.

Kvinnan hade varit i den lilla affären på hörnet. Hon hade handlat lite. Mat. Marsalavin. Några kakor. Damartiklar. En dagstidning. Hon hade kommit upp till sin lägenhet med tornrummet. Ringt till Emma, hennes dotter. Pratat en lång stund. Hon gick upp till tornrummet. Hon hade en klar idé om vad hon skulle skriva idag. Idag skulle hon skriva om hur, var och när de skulle mörda hjältinnan. Det var fiffigt, tyckte hon själv.

Explosionen kom oväntat. Det är ju meningen med en explosion avsedd att eliminera en person. En hatad person. Splitter flög omkring. Människodelar av olika storlekar flög också omkring. Glassplitter. Metalldelar. Eldsflammor. Rök. Mycket rök. Ett stort hål fanns där nu bara. Ingenting fanns kvar.


Hon gick ner när explosionen kom. Ut på gatan. För ett par minuter sedan hade det funnits en gråvit Toyota med två män i på gatan utanför hennes lägenhet med tornrummet. Men nu fanns det ingen gråvit Toyota. Det fanns inga män, som suttit i den gråvita Toyotan. Det fanns ingenting. Utom ett stort hål där den gråvita Toyotan varit parkerad.

Tja, vad kan man säga. Vår författarinna, som skulle skriva Boken, var egentligen vår hjältinna. Hon hade kommit över ett antal komprometterande dokument hennes man hade i sin ägo. Han var en bov. Det visste hon. Hon hatade organisationen han jobbade för. Hon hade bett honom att sluta vara bov. Många gånger. Men han ville inte. Kunde inte. Han var alltför insyltad. De skulle eliminera honom om han ville sluta. Eliminerad d v s bli mördad. Att fixa en sprängladdning var enkelt för henne. Hennes man hade flera, dussintals, färdiga att använda. Att lägga den i de två männens gråvita Toyota när de var i hennes lägenhet var en enkel sak. Att trycka på utlösningsknappen på den app som tillhörde sprängladdningen var en enkel sak. 

Dokumenten, de beryktade dokumenten hade skickats till polisen och säkerhetspolisen. De hade tagit emot dem och organisation var nu inte en organisation så mycket utan fastmer bara spillror. Spillror av en mördar-, stöld-, utpressings-, kidnappnings- och bedrägeriorganisation.

En vecka senare for författarinnan hem igen med M/S Ariadne.


Tillbaks till Innehåll



A Svensson