Start > Brandspelet > Prologen .

Branden

 

Landshövdingens katt och branden

 

Landshövdingen hade aldrig sett en katt förrän han kom upp bland fjällen. Då han kom upp till Sorseletrakten så får han se en kvinna som går och lockar en katt med sig.
Då säger han: Vad är det där för djur?
– Ja, säger hon, vi kallar såna här djur katter vi, men inte vet jag om det är rätt.
– Ja, säger han, vad vill ni ha för det där djuret?
– Ge mej det hon är värd!
– Är ni nöjd med häst och släde?
– Ja, jestaligen, nog är det bra!
Ja, hon satte sig upp i släden och körde, men landshövdingen hade glömt bort fråga vad katten äter. Hon tror att han ångrar affären och slår på hästen, men han skuttade efter.
– Kutar kanaljen där efter mej?, sa hon
Då ropade han: Jag glömde ju bort att fråga vad djuret äter för nånting!
– Ja, sa hon, hon äter det hon får!
Nu tyckte han i brådskan att hon sa "getter och får" så han började ju köpa ihop getter och

 

får efter vägen, då han for tillbaka. Så fick han mat åt katten.
Men till jul hade det där köttet frusit, så kom han dit med fingrarna och skulle hjälpa katten med det frusna köttet – han tyckte så synd om henne för att hon skulle äta fruset kött. Herregud! Hon rev honom över hela handen! Nu skulle hon dömas efter lagen, katten. Hon skulle brännas! Ja, då hade de inte annat än näver. Det var om våren som katten skulle brännas. De lade henne på elden sedan de tänt eld på nävret. Men då katten kände svedan, knorrade ett näver ihop sig om svansen på katten, som började hoppa mellan husen, och hela Umstan brann.
Det har brunnit två gånger i Umeå. Det måste vara första gången som katten tände på!


– 1948 upptecknade Karl-Hampus Dahlstedt denna sägen om hur branden i Umeå började. Berättare var Anna Elisabeth Salomonsson, Nordåker, Åsele